linda 22.04.2009
Fråga:
hej, vi hade jättesvårt med att amma forsta tiden. jag var jättestressad, min man jobbade massor var bara hemma o sov ungefär, min svärmor trodde att hon skulle vara till hjälp så hon kom o trängde sig på i några dagar och min son hade förlorat mer i vikt än vad som är normalt. så en sömnlös natt den första veckan när han låg och sög bara på min blodblåsiga bröstvårta kallade jag honnom för monster och jag tyckte inte att han var gullig längre, han är världens sötaste, jag önskade bara bort honnom. ytterst ångestframkallande sen efteråt... men vi har ingen ögonkontakt när han äter från bröstet. han tittar mest i taket eller åt sidan, ibland glömmer han bort sig och tittar någon micro dels sekund i mina ögon. när jag har pumpat mjölk och matar via flaskan viker han inte undan en sekund! och annars kan han stirra länge, länge. kan det kanske vara att vi satt så länge med att amma att jag somnade ibland eller laste lite i böcker och inte ens sökte ögonkontakt? eller är han rädd för min blick? ska jag pumpa all mjölk och ge? skulle det vara bättre för vår relation? nu sitter jag bara och tittar på honnom och pratar mjukt och pussar på honnom. och det känns som micro sekunderna blir lite längre. men jag vet inte vad mer jag kan göra. han snart fem veckor gammal.
Svar:
Hej, och grattis till din lille son!
Du ska inte förebrå dig för hårt att ditt tålamod brast en gång under hans första vecka. Situationen var mycket stressig och du hade ingen avlastning. Sen är det svårt att förbereda sig på att det gör så ont att amma. Jag gissar att du hade rejäla smärtor innan det kom blåsor med blod på din bröstvårta och du fortsatte trots det att amma.
Min gissning är att din son uppfattade att du spände dig och kanske också att du kände smärta. Att det går så bra att ge på flaska antyder att det är en mycket mindre laddad situation plus att det är lättare för din son att direkt få i sig mjölken från flaskan än från bröstet. När han suger på bröstet dröjer det, på grund av utdrivningsreflexen, en liten stund innan mjölken kommer och han får också suga hårdare.
Det låter jättebra att du nu är tryggare och kan vara mer lugn och mjuk gentemot din son och kan du fortsätta att amma är det givetvis bra. Amning, när den fungerar, är praktisk, hygienisk, lättillgänglig, billig och näringsriktig. Det gör också betydligt mindre ont efter ett tag. Jag tror inte alls att er relation har påverkats väsentligt negativt av den jobbiga staren med amningen och det går under alla omständigheter att reparera. Är det inte det du gör nu när ”micro-sekunderna” blir längre och längre? Din ömsinta behandling får säkert effekt. Så kan du fortsätta att amma, eventuellt med bröstnapp, är det bra. Blir det för plågsamt för din del kan du givetvis ge på flaska, antingen bröstmjölk eller modersmjölksersättning. Men det låter som om du inte vill ge upp amningen riktigt ännu….
Lycka till!!
Eva