Per 19.02.2010
Fråga:
Jag och mitt barns mamma separerade innan vår sons födelse. Har haft umgänge med min sin 2-3 gånger i veckan 1-2 timmar. Tidigt tog jag reda på att det är viktigt att det inte går för lång tid mellan gångerna vi träffas. 2-3 dagar som max. Jag får tiderna av mitt ex när jag skall träffa honom. Ibland är det 5-6 dagar i mellan, och det tycker jag är för lång tid. Inte för mig så mycket som min son. Vi har hela tiden varit hos mitt ex när vi har träffats. Tre gånger på hela tiden har jag och min son varit själva då vi har tagit en promenad med barnvagnen. Annars så är mitt ex närvarande hela tiden, och pysslar med annat. Känns som jag o min son kommit varandra nära och att han är glad för mig. Nu vid jul var det två gånger som min son blev hysteriskt ledsen, och mamman tröstade. Sen när han var tröstad kunde jag ha honom igen. Båda gångerna så hade det varit långt mellan gångerna. Jag föreslog för mamman att vi kunde få in en gång till mellan de gångerna det är långt i mellan. Mamman tyckte inte det var något problem utan sa att hon pratat med en barnpsykolog att mamman skulle vara mera aktiv när jag var där. För mig känns detta konstigt då tiden vi har är till för mig o min son att lära känna varandra. Mamman tar ju lätt över då de står varandra närmre. Istället tycker jag att vi skulle börja få lite mera egentid så att han blir trygg med mig med, samt kontinuitet mellan gångerna! Men jag vill ju hans bästa, vad rekommenderar du?
Svar:
Hej! Ett litet spädbarn är mycket hjälplöst och därför helt beroende av att det finns trygga vuxna tillgängliga som kan trösta och vara omhändertagande. Den förälder som barnet bor hos blir primärvårdare och det är den som barnet litar på ska förstå barnets behov. Att vara skiljd från sin primärvårdare är en påfrestning som stressar och oroar barnet. I den familjesituation ni har är det bäst för er lille son att mamma finns tillgänglig under dina besök. Nu när han är så liten har han inte behov av någon egen tid med dig. Det viktigaste är att du finns kvar för honom under hans uppväxt. När er son är äldre, i ett års åldern, är det lättare att vara skild från primärvårdaren kortare stunder. Mitt råd är att ni skyndar långsamt. Små spädbarn är mycket känsliga för olika former av stress och det finaste ni kan ge honom är att ni, trots att ni är separerade, kan samarbeta.
Lycka till!
Eva