Emma 26.01.2009
Fråga:
Hej! Jag har en son som är 6 månader. Efter nästan 5 månaders kolik var jag och min man helt slutkörda och genomförde därför Anna Wahlgrens sömnkur. I korta drag går den ut på att barnet ska lära sig somna själv, man ingriper bara om barnet gallskriker länge och inte visar några tecken på att sluta gråta. I konceptet ingår också att man inför fasta mat- och sovtider. Det innebär att man inte ska ta upp barnet ur sängen under sovtiden, utan om barnet är ledset ska man lugna med hjälp av en intränad ramsa. Ibland fungerar dock inte ramsan och då är det svårt att veta vad man ska göra. Då händer det att han får ligga och skrika endel, vilket känns hemskt. Efter genomförd kur sover vår son mycket bättre. Oftast somnar han efter en stunds gnällande och sover hela nätterna. Ibland vaknar han tidigt på morgonen och kan ligga och jollra i över en timme innen det är dags att plocka upp honom. Jag har tolkat det som att han är trygg, men idag läste jag om anknytningsforskning och att barn som har otrygg-undvikande anknytning inte visar några tecken på oro när de blir lämnade ensamma, trots att deras halt av stresshormoner är mycket hög. De har lärt sig att det bästa sättet att få föräldrarnas närhet är att dölja känslorna. Har vi lärt vår son att det inte är någon idé att skrika? Kan det vara så att han ligger där och mår jättedåligt fast han inte ger uttryck för det? Jag är räddd att förstöra hans fina nattsömn om vi ändrar taktik nu och börjar plocka upp honom när han inte kan sova, men samtidigt känns det hemskt att låta honom ligga och skrika ibland. Villrådig!
Svar:
Hej, jag tror inte ni behöver vara oroliga att er som känner otrygghet efter ”sömnkuren”. Den typen av ganska reglerade, generella råd ska givetvis användas med omdöme eftersom barn är olika känsliga och olika duktiga på att trösta sig själva. Men med facit i handen kan ni nu konstatera att er son sover bättre och att ni hjälpt honom till en bra rytm både med mat och med sömn. Anknytningsmönstret byggs under första levnadsåret och det är många olika vardagserfarenheter som påverkar. Det väsentliga för att barnet ska känna trygghet är att det nyfiket kan utforska världen och samtidigt veta att föräldern finns tillgänglig fysiskt och känslomässigt när barnet behöver. Det visar ni säker er son redan nu och det har ni många tillfällen att fortsätta att visa honom. Ni visar det utan att behöva ta upp honom ur hans säng när han ska sova.
Vänliga hälsingar!
Eva