Sara 07.06.2011
Fråga:
Hejsan! Jag har en son på 7 veckor, mycket som man vill veta svar på. Först och främst undrar jag varför ibland min pojke blir så grinig då han är hos mig trots att blöjan är bytt och att han är mätt och belåten? Känner ibland att han vill vara vid mitt bröst, stämmer det att han vill känna min lukt? Sedan har jag min man syster som ska bo hos oss ett tag, hon ha inga barn sedan tidigare, hon är vid 40 års åldern, hon ha inga problem att få några barn heller bara det att hon inte hittat den rätte ännu. Hon vill hela tiden hålla min son , bestämma över honom, mata honom med flaskan o.s.v. Jag får nästan inte ha honom hos mig,även då min son ska sova eller byta blöja.Ibland tar hon honom ur min famn, jag känner att jag inte få någon tid med min son längre trots att jag försöker.Jag känner att bandet med min son försvagas då han är så mycket med hans faster. Vad är det för fel, vad ska jag göra, är hon avundsjuk, eller vill hon låtsas vara hans mamma?vore tacksam om du kunde ta in tid och svara på detta så gott det går.
Svar:
Hej och grattis till er lille pojke! Små människobarn föds ju mycket hjälplösa och är därför helt beroende av att det finns omhändertagande vuxna i närheten. Spädbarnets sinnen är välutvecklade och den lilla babyn lär sig snabbt att skilja ut de egna föräldrarna från andra vuxna. Redan efter någon dag efter födelsen kan babyn skilja ut sin moders röst från andra röster. Här får man också tänka att moderns röst har barnet hört redan då det låg i magen. Bara någon vecka gammal kan spädbarnet känna igen lukten på sin mammas bröstmjölk och på det viset identifiera henne. Så du kan säkert känna dig trygg på att er son "vet" att du och hans pappa är några extra speciella personer i han liv. Men trots det ska du givetvis inte låta någon annan ta över omvårdnaden av honom på ett sätt som inte känns bra för dig. Försök att säg nej till din svägerska både med hänvisning till att du vill vara med din son och med hänvisning till att han behöver hitta en kontinuitet i samspelet till dig. När du beskriver din släktings beteende låter det som hon drivs mer av sina egna behov än av din sons. Du är inte självisk om du säger ifrån, utan du företräder din son på ett fint vis.
Vänlig hälsning!
Eva