veronica 29.09.2008
Fråga:
Hej! min nyssfyllda ettåring har gått från solstråle till skrikmonster. Han skriker så högt han kan så länge han kan, att ignorera, banna, inget funkar. sen bits han, hårt, och skrattar ofta efteråt när jag sagt nej. om jag håller i honom och han bits sätter jag ner honom men då kommer skriket. vad ska jag göra???
Svar:
Hej!
Jag är övertygad om att din solstråle finns kvar, fast han just nu kämpar hårt med att hävda sin egen vilja gentemot omvärlden! Ett barn i ettårsåldern har utvecklat en tydlig egen vilja och det är nu de första tydliga gränssättningssituationerna kommer. Din son vill en massa olika saker som ni måste hindra honom ifrån, för att de antingen är olämpliga eller farliga. Jag gissar att det är i dessa situationer som han protesterar genom att skrika. Nu behöver han er hjälp för att lugna sig och förstå att han inte kan få som han vill, fast han är våldsamt arg och frustrerad. Det är en svår konst. Men något mycket bra att kunna i livet! För vissa barn krävs mycket träning. Du hjälper ditt barn bäst om du är lugn och tydlig och hyfsat konsekvent. Om skrik-protesterna ibland resulterar i att mammas gränser ruckas blir sonens lärdom snabbt att skrika är en användbar metod.
En ettåring kan givetvis skrika av andra skäl än att hävda sin vilja. Kan din son ta sig fram krypandes eller gåendes till alla de spännande saker som livet är fullt av eller blir han frustrerad varje gång han ser något intressant som han inte kan nå? Om hans motoriska utveckling är lite sen kan det verkligen vara en källa till stark frustration. Du kan i så fall inte skynda på den motoriska utvecklingen men givetvis stötta honom med en hjälpande hand.
En ettåring kan ibland skrika kraftfullt för att på det viset försäkra sig om sina föräldrars uppmärksamhet och att de finns stillgängliga om något farligt skulle dyka upp. Bästa sättet att stötta sitt barn i det läget är att på olika sätt visa att ”jag finns vid din sida hela tiden även om jag för ögonblicket inte är precis i närheten”.
Du skriver att din son bits och jag förstår att det är bekymmersamt. Han har garanterat förstått att det är något han inte får och att det är något som gör hans föräldrar arga. Försök att lugna honom i din famn samtidigt som du tydligt förklarar att han inte får bitas för att det gör så ont. Sannolikt ler han emot dig för att på det viset försöka få också dig att le, och få dig glad igen. Han ler inte av illmarighet eller för att han vill att det ska göra ont på dig! Försök att förmedla till din son att han fortfarande är världens finaste ”solstråle” men att det han gjorde när han bet är oacceptabelt.
Lycka till med den här nya utmaningen i ditt föräldraskap!!
Varma hälsningar!
Eva