Linda 23.02.2009
Fråga:
Hej, vår 18 månaders flicka har "alltid" varit pappas tjej och haft ett starkt känslomässigt band till honom. Pappa har också allti tagit sig mer tid till lek och att forma rutiner vid bad och nattning. Jag har av olika anledningar inte kunnat ta en lika aktiv del i vissa delar. Det känns naturligt att hon har en mycket stark anknytning till pappa. Nu till mitt bekymmer. Hon blir helt uppgiven (hysteriks arg och ledsen)när hon inte får pappas fulla uppmärksmahet och skriker uppgivet efter mamma men vill inte att det är jag som ger respons Detta trots att hon i vanliga fall skiljer på mamma och pappa Hon kan heller inte acceptera att jag har läggnng eller bad längre Vill inte leka med mig ensam och kan ofta protestera om jag deltar i "deras" lek. Hon är dock väldigt kär mot mig och blir glad när jag kommer hämtar kommer hem och kan vara kramig och go Jag tror hon är trygg med och tillgiven oss båda. Hur hjälper vi henne ur det mest pappiga är det rätt att sätta gränser och så att säga tvinga sig på Ska jag fortsätta gå in även om hon frågar efter pappa...? Känns som om det är tidigt för att ha utvecklat någon forma av elektrakomplex men om så hur hjälper vi henne att lösa konflikten inom sig på "rätt sätt" Uppskattar verkligen om du har tid att svara på detta så snart som möjligt. Detta är påfrestande för oss alla tre MVH Linda
Svar:
Hej, ett barn i 1,5 års åldern har många erfarenheter och förväntningar på hur det är att vara tillsammans med sin pappa och mamma. Den förälder som oftast tröstar och finns tillgänglig i olika stressfulla situationer blir barnets primärvårdare. Här spelar förälderns kön givetvis ingen roll. Du beskriver i ditt brev att er dotter just nu protesterar om du tar hand om olika nattnings- eller lek situationer. Jag gissar att ni vill hjälpa er dotter att klara detta med er båda och då måste ni genomföra det. Ett barn i hennes ålder tränar sin självständighet och att protestera och skrika är ett bra sätt att undersöka var olika gränser går. Du måste insistera på att du kan, exempelvis, lägga henne trots att hon inte vill. Hon behöver erfarenhet av att du lyckas lugna henne, trots alla protester. För att ändra sitt beteende behöver hon flera positiva erfarenheter av hur olika konflikter slutar med dig. Ger du istället upp och överlåter situationen till hennes pappa blir det en bekräftelse på att du inte kan lugna.
Lycka till att ändra den nuvarande situationen!
Eva