Harald 20.06.2011
Fråga:
Hej Jag föräldra/pappaledig just nu och jag tycker vår dotter (1 år o några månader) är en ganska behaglig typ att ha att göra med. Jag tycker att hon är ganska självständig; hon pysslar ganska mkt själv. Men min fru tycker nog inte likadant. Vår dotter hänger ganska gärna på henne med ökande irritation hos min fru. Äter vi, så vill dottern sitta hos mamma, som med irritation kastar i sig maten etc. Gissar att mammas irritation inte gör saken bättre på något sätt. Jag vet inte riktigt vilken väg man ska gå! 1. Lära dottern att hon inte alltid får hoppa till sin mamma. Mkt skrik från dottern att vänta. 2. Mamma får försöka (utan irritation) att ge den tid som dottern behöver av sin mamma. Eller? Rådville Harald
Svar:
Hej! Du skriver inte i ditt brev hur länge du varit pappaledig, men om det varit under endast en kort tid, är er dotters beteende säkert en reaktion på att hon ännu inte riktigt vant sig vid den nya situationen. Om mamman är den som tidigare tröstat, matat och tagit hand om det mesta av omvårdnaden av ert barn saknar hon säkert henne. Då är det bra att låta dottern få en rejäl "dos" mamma när hon kommer hem, så att dottern uppfattar att mamma fortsatt finns tillgänglig för henne. Genom att sitta på golvet och leka en stund, läsa en bok eller sjunga tillsammans kan din fru bekräfta deras nära relation. Då blir det lättare att hjälpa er flicka att sitta på en egen stol under måltiden. Ännu lättare blir det givetvis om mamman inte är irriterad över situationen. Mammas irritation uppfattar er tös, den stressar henne och leder sannolikt till att dottern blir ännu mer angelägen om att få sitta i sin mammas knä. Barn uppfattar mycket lätt om man som vuxen skjuter barnet lite ifrån sig. Barnet blir då oroligt och vill snabbt ha en nära fysisk kontakt med föräldern. Detta riskerar att bli en ond cirkel som bäst bryts genom att föräldern umgås helhjärtat och nära med barnet en stund. När barnet känner att föräldern är tillgänglig minskar stressen och barnet klarar att ha ett avstånd till föräldern.
Vänlig hälsning!
Eva