Lina 16.01.2012
Fråga:
Hej igen! Jag förstår va du menar och dina frågor och va alla andra säger o frågar. Men min kille har jobb nu men han väntar på sin intensivutb så han får ett mycket bättre bet jobb. Vi väntar också på att någon av lägenheterna här i närheten s¨ka bli lediga. Jag har varit svårt sjuk i 4 år och pluggat hemmifrån. Jag har toppbetyg, trots att jag bara har läst hemifrån. jag jobbar även vid sidan om, jag håller mig frisk och glad när jag kör på i 190. Nu är jag bra, har fortfarande mina problem men jag kan hantera dom och leva fullt ändå. Jag vet inte varöfr vi inte vill vänta. kanske för att om något händer så jag inte kan få barn om 5 år. Sånna känslor finns massor. Jag älskar barn och vill verkligen ha. o de e nu. ett år till kan man vänta absolut. Men jag måste ju då vänta i 3 år. pga av min sjukperiod har jag ej bäörjat gymnasiet än utan har jobbat o pluggat in lite kurser hemifårn detta år. Jag har växt klart, if har de sagt de på sjukan. Jag har även kollat me mina läkare om jag har någon sjukdom som skulle vara farlig och föras över och nej så va de inte, och de jag ahr är en ständig smärta missbildade kotor skåliås och lite sånt. även en ätstörning som jag har tagit mig ur och är helt frisk ifårn. Jag är envis och bestämd så de heter duga. Så jag vet att jag klarar om jag vill. Sen är de självklart en helt annan sak med ett barn men har fult me folk runt omkring. Jag är ändå tacksam för att du inte dömde i dina svar. / Lina
Svar:
Hej Lina, roligt att du hör av dig igen så jag får lite uppföljning på hur du uppfattar mina tankar. Det är ju nästan omöjligt att på en sådan här fråga ge ett 'rätt' svar!
Det som du också berättar om i detta mail dvs att du har en enorm 'drive', en framåtanda som heter duga är säkert bakgrunden till att du har klarat av dina jobbiga stunder så bra som du verkligen verkar ha gjort. Det är viktigt att man är ärlig med sådan saker då en sådan sårbarhet dvs att ha mått psykisk dåligt under delar av sitt liv också kan leda till att man blir extra sårbar som gravid och framför allt efter en förlossning. Detta är viktigt att veta om och absolut att ens omgivning vet om det. Pga den enorma hormonella och känsomässiga omställnignen som en graviditet och förlossning är så har man ökad risk att drabbas av postpartum depression och de kvinnor som är extra sårbara pga tidigare jobbiga händelser i livet har lättare för detta.
Vore det inte en id'e för dig att ha en kurator att samtala och bolla dina känslor och tankar med. Hon eller han kanske också kan hjälpa dig att ta tag i den där känsla som du beskriver att något kan 'hända' som gör att du oroar dig(om jag förstår rätt) att du inte kan få barn om typ 5 år. Vad ligger till grund till den, för visst kan allt hända men du som verkar så stark, har ett stabilt liv och parrelation - varför skulle det göra det?
vänligen pernilla