Hej hej!

Denna sommaren har varit den värsta jag varit med om. I början av juni fick jag reda på att jag blivit oplanerat gravid (till vår glädje). Tankarna ställdes om och allt kretsade kring min nya graviditet, framtiden etc. Mådde illa, magen svullnade  trött ja många symptom fanns. I vecka 7 fick jag missfall och det gjorde fruktansvärt ont och jag blödde massor. Men dagen efter kändes det som jag fortafarande var gravid. Första gången jag fick missfall så minskade symptomen direkt och blev märkbart mindre från dag till dag.

Dagarna gick och gravidsymptomen ökade! Ringde Gyn och sa att jag känner att allt inte är som det ska. Fick svar att det var normalt och jag skulle avvakta. Jaha, gjorde det i några dagar, ringde igen fick samma svar. Ringde ett annat gyn på ett annat sjukhus, fick samma svar. Tröttnade och åkte akut in - fick samma svar där och irriterade på mig fick dom ta prover ändå eftersom jag ändå va där.
Blev efter det skickad till en läkare som konstaterade efter vul att jag var gravid men inget hjärta syntes.(Alla mjuknade när det visade sig att jag hade rätt.) Blev hemskickad för att återkomma om en vecka för att se om graviditeten växt.

Fruktansvärd väntan! Väl tillbaka visade vul att inget hänt. Fick tabletter för att sätta igång en abort och eftersom jag var helt förstörd ville dom inte skicka hem mig utan jag blev inlagd en dag. Skickade hem mig när blödningen kommit igång, dock stannade den rätt snabbt igen. Fick återbesök en vecka senare som enl. vul visade att garviditeten fanns kvar! Blev inlagd i ett dygn för skrapning. Läkaren sa att jag förmodligen haft tvillingar och kroppen klarade bara att göra sig av med den ena och kroppen trodde därför att jag fortfarande var gravid. Graviditet avstannad i v 5 och i v 10+ var allt ute.

Min mens har äntligen kommit 31 dagar efter skrapning,  och ägglossning kom för några dagar sen! =) Äntlien är kroppen normal och vi provar igen! (med stor rädsla)

Vet igentligen inte vad jag ville säga med denna långa kanske ointressanta text, är rädd för missfall och lite rädd för en ny graviditet men vill gärna, behövde skriva av mig. Eftersom jag har en son så vet jag att jag kan, men med två missfall varav en riktigt jobbig är jag nervös inför en ny graviditet.

Finns någon mer med missfall bakom sig eller någon som försöker bli gravid  (med eller utan missfall innan =) ) och vill följas åt?