Det är svårt det här med anorexi om hur man ska hjälpa, ofta är det svårt att förstå som frisk hur något så naturligt som mat kan bli ens värsta fiende. Jag växte själv upp med min tvillingsyster som led av anorexi, bullemi och hetsätning enda tills hon dog och jag höll själv på att trilla dit genom att äta alldeles för lite och sedan kräkas upp maten.
Skillnaden på mig och min syster var att hon var betydligt yngre när hon fastnade i det, hon bestämde sig för att börja banta i 12års åldern och sedan var hon fast. Hon var 13år, 165cm lång och vägde 38kg när hon blev tvångsinlagd först på östra sjukhuset och sen på BUP, att hon vägde så lite tillsammans med sin diabetes gjorde det livsfarligt. Hon åkte sedan ut och in mellan olika behandlingshem och psykkliniker under flera år.
Jag själv var vuxen när jag höll på att fastna i bullemin, 19år och nyss utflyttad från föräldrarna. Jag jobbade inom hästbranchen och kände mig tvungen att prestera på topp varje dag och ridningen gick sämre en dag så grämde jag mig för det hela kvällen. Jag såg det andra tjejerna på jobbet och det var självklart både smalare, bättre och vackrare en jag. Här gick jag omkring otränad och tjock, inte konstigt att ridningen gick dåligt, så jag började banta. Vissa dagar åt jag bara en liten ask med körsbärstomater och även det kändes för mycket, jag log i sängen på kvällen och tänkte imorgon äter jag bara en halv. Vändpunkten kom när jag fick börja träffa en psykolog, jag började sakta men säkert inse att det inte var vikten som hade störst betydelse för mig, utan önskan om att alla skulle tycka om mig och se mig som duktig och snygg. För mig var det en krossande tanke att tro att en främmande människa skulle titta på mig och inte tycka att jag var snygg. Jag ville vara beundrad och omtyckt av alla. Självklart kom jag till insikt av att det var ett omöjligt krav. Ingen kan tycka om alla människor, inte ens jag själv så varför kräva det av andra. Jag tror att det är viktigt att tjejer och killar lär sig detta. Man blir aldrig snygg i allas ögon, det viktigaste är att man ser snygg ut i sina egna. Det blev ett långt svar, utan kanske mycket till hjälp. Men det är viktigt att hon lär sig tidigt att det viktigaste är att hon duger i sina egna ögon och ofta behöver man med hjälp av psykolog eller närstående komma fram till det själv.