– Det var en chockartad upplevelse.
Trots att hon läst på hade hon inte kunnat föreställa sig att det skulle göra så ont.
– Jag hade läst att det var en "positiv smärta" att föda barn och jag tycker fortfarande att det är en så jävla dum formulering, säger Anna.
Hon väntade i åtta år innan hon vågade bli gravid igen.
– Till sist kände jag att jag inte kunde låta rädslan stoppa mig.
Hon förstod att graviditeten skulle bli tuff och första tanken var att göra kejsarsnitt.
– Jag tänkte att jag fixar inte det här. Men mitt problem var att jag inte riktigt såg kejsarsnitt som en möjlighet heller. Att någon skulle skära mig kändes nästan ännu värre än att föda barn.
Anna berättade hur hon kände för sin barnmorska som remitterade till specialistmödravården. I vecka 30 fick hon träffa teamet på Irisgruppen för första gången.
Efter att ha vägt för och nackdelar med kejsarsnitt respektive vaginal förlossning bestämde hon sig för att ändå försöka föda naturligt.
– Jag visste att vaginalt var det bästa för både barn och mamma så jag tänkte att det var lika bra att ta itu med den oron.
Nu inser hon att rädslan för smärtan blev en smärttrigger vid den första förlossningen.
– Är man rädd gör det mer ont. Men kan man hantera rädslan kan man hantera smärtan.
Hon kan fortfarande känna obehag men nu har hon verktyg att hantera oron och förstå vad det är hon är rädd för.
– Sist kunde jag inte kommunicera. Jag blev så ensam i min smärta och kände att jag inte fick förståelse för vad jag gick igenom.
Annas man har därför en viktig roll inför den kommande förlossningen. Även han har varit med på två av stödsamtalen.
– För honom blev det enklare att förstå mig. Nu är han peppad för att hjälpa till under förlossningen och han har fått många konkreta råd och tips om vad han kan göra. Det gör att Anna känner sig mycket tryggare.
Målet inte en perfekt förlossning. En okej upplevelse räcker.
Barnmorskorna på förlossningsavdelningen är informerade om hennes situation och kommer att ge bedövning så fort hon kommer in.
Det gör att Anna kan tänka förbi timmarna på KK och fokusera på barnet istället.
– Jag är jättesugen på att se hur han ser ut.
fotnot: Anna Larsson heter egentligen någonting annat.
När rädslan tar över