Vägen till lilla E - om adoption:blog

Jordgubbstårta

Inlägg skrivet: Måndag 28. juni 20:06Tja!
Det är jag, Elias, här!
Ryktet säger att morsan varit lite dålig på att blogga på sistone. Ni får försöka ursäkta henne. Hon har haft lite att stå i förstår ni.

Jag har ju flyttat. Till ett jättebra hus, med en lagom stor gräsmatta som jag kan klippa utan att bli trött



Å dessutom är det en massa flygplan som flyger förbi här på dagarna. Jag ba´älskar det! Jag brukar stå på gräsmattan och vinka och skratta och slänga slängpussar till dom! Dom är ju så fina! Mamma har förresten lovat mig att vi ska åka ett sånt flygplan ganska snart. Då säger hon att vi ska flyga några timmar och komma fram till ett ställe som heter Kreta. Där ska vi sola och bada och äta massor av glass. Det tror jag kommer bli toppen!

Jag har även fått ett eget fikabord här på nya stället. Det funkar jättebra. Speciellt om jag har kompisar som hälsar på. Idag har till exempel jag och Ebba suttit där och ätit äpplen och druckit vatten.



Innan jag fick mitt eget bord och innan mamma och pappa hade flyttat hit alla grejer då satt jag i köket på en hård stol och fikade. Kolla, så här såg det ut då:



På den bilden ser jag lite skum ut, tycker jag själv i alla fall, ni förstår, jag fick en ny läpp ett par veckor tidigare och där hade jag fortfarande plåster på. Nu har jag inget plåster längre och jag övar för fullt på att knipa ihop läpparna och stänga munnen och annat sånt där nödvändigt (?). Det är faktiskt inte så roligt att öva på det så jag brukar istället öva på att skrika högt, ännu högre och skithögt! Det är roligt tycker jag.

Annars rullar väl livet på. I helgen var det tydligen midsommar. Vi firade inte så mycket. Åt bara slemmiga sillar, korv och jordgubbstårta. Jordgubbstårtan var godast. Den hade mormor bakat.

Nää hörrni, nu kan jag inte fortsätta skriva här. Jag måste gå och bada och sen ska jag faktiskt sova första natten i min storpojkessäng! Fattar ni?! Jag slipper spjälisen. Hur cool är inte jag på en skala, alltså?

Vi hörs en annan dag tycker jag.

Hejrå!

Lite smått och gott

Inlägg skrivet: Lördag 12. juni 22:41Vi kan konstatera att vi är så gott som färdiga med packandet och det med en HEL vecka kvar innan flytten. Härligt!

Elias mår superbra. Han är pigg och skojar mest hela tiden. Han babblar på och pekar och visar en massa. Läppen ser jättefin ut, nu över vi på att använda tungan och munnen oxå. Han har ju lite, hmmm vad ska man säga, dålig uppfattning om tungan och läpparna kanske man kan säga. Vi övar på att vinka "hej" och "hejdå" med tungan (precis som logopeden sa) vi försöker rulla ihop tungan och vi försöker lära honom att man kan slicka på överläppen lika bra som man kan slicka på underläppen. Det går framåt. Men än är vi inte riktigt där.

Något som han däremot har börjat säga är "upp" och "ner". Det är så häftigt när man ser hur fort det helt plötsligt går (igen). Ett tag kändes det som att det stod lite stilla (vilket det egentligen aldrig gjorde) men nu går det som sagt undan i backarna. Varje dag är det något nytt.

Tårtkalas

Inlägg skrivet: Tisdag 08. juni 16:38
Japp, idag äter vi tårta och firar att just idag, för ett år sedan, fick vi världens finaste lilla E!

En vecka

Inlägg skrivet: Måndag 07. juni 08:36Idag är det en vecka sedan operationen. Idag får Elias börja äta "normal" mat igen.

Vi kan väl lugnt säga att den senaste veckan har varit den värsta veckan hittills. Fy 17 vad Elias har haft det jobbigt.

Som tur är så har han sedan i torsdags sovit hela nätterna. Han skulle egentligen ha fått alvedon klockan 2 på nätterna men vi har skitit i det. På sjukhuset väcker de inte barnen för att ge smärtlindring - de får om de vaknar. Vi körde på samma princip. Och det verkar ha funkat. Sedan några dagar tillbaka har vi även kunnat plocka bort iprenen. Nu är det bara alvedon som gäller ett par dagar till.

Jag tror inte om Elias har så himla ont egentligen. Det känns nog jäkligt konstigt för honom, dels är gommen stängd, musklerna fästa i varandra och dels är läppan mer än dubbelt så lång som den var innan. Nog f-n känns det konstigt!

Och visst är han öm. Vi försökte borsta tänderna igår, det vill han inte. Men vi gjorde ett försök och fick en hel del "grejs" att lossna, nu ser det bättre ut. Inte lika stort och svullet. Vi fick även tipset att sätta på alvedon på sårskorporna, det ska göra det lättare för sårskorporna att ramla bort. Så vi har satt på alvedon när Elias har sovit. Det har ju gått bra. En stund. Sen har han vaknat och gallskrikit och så har den natten blivit förstörd. Sårskorporna ramlar bort när de är redo. Vi behöver sömn i det här huset! ;-)

Vi fasar för den dagen då plasten som skyddar läppen lossnar (det är ungefär som ett skavsårsplåster - det lossnar när det är förbrukat) och vi måste sätta på ett nytt. Huvva. Det blir inte roligt.

En vecka har gått - Elias blir mer och mer som vår lille kille. Snart så kan vi börja ha roligt igen. Men fram tills dess blir det mycket pusselläggande och tv-tittande. Helt okej aktiviteter när det är mulet ute.

operation #3

Inlägg skrivet: Fredag 04. juni 13:15I måndags vid 11-tiden kördes Elias iväg till operationen. Vi hade fått veta att den skulle ta ca 2,5 timme. Men narkosen sa att vi nog kunde förvänta oss närmare 4 timmar. Efter 5 timmar blev vi nerringda till narkosen. Allt hade gått bra. Det enda var egentligen att Elias blivit lite svullen i luftrören och därför fått inhalera ett par doser av nånting innan de ville släppa iväg honom.

Han vaknade relativt snabbt. Hade ganska ont verkade det som och därför pumpades det in morfin både en, två och tre gånger. Många barn kan tydligen reagera lite "konstigt" på morfin. Och det gjorde ju Elias. Han var inte sig själv. Han kom liksom inte till ro. I vanliga fall sover han flera timmar efter narkosen, och det hade han behövt göra den här gången oxå, men han vaknade och satt och grät - i 4-5 timmar! Och det var inte en jag-har-ont-gråt. Det var mer oj-vad-synd-det-är-om-mig-gråt. Efter 2 timmar på uppvaket blev vi ivägskjutsade upp på rummet igen. Man kan nog säga att Elias störde de andra. Och vi fattade ingenting. Men senare på kvällen fick vi veta att det kan bli så av morfinet. Det här beteende fortsatte, tillsammans med nattskräck, hela kvällen och natten. På morgonen var han piggare igen. Han var uppe och lekte och mådde ganska så bra.

Vi kom hem igår kväll. Han har fortfarande väldigt ont. Och vi får kämpa för att få i honom all vätska han måste gå i sig. (Droppet slet han ur armen redan på kvällen efter operationen - han blev helt tokig när han såg nålen som satt fast). Så just nu tvångsmatar vi honom med festis, välling med spruta, gröt och glass. Han ska ha i sig 850ml varje dag. 850ml är JÄKLIGTmycket när varenda ml ges med tvång. Det enda han egentligen äter frivilligt är penicillinet han ska ha i 10 dagar. 3 ml 3 gånger dagligen går riktigt bra.

Den här operationen är den jobbigaste hittills. Den gick ju bra, läkaren är väldigt nöjd med resultatet, men för Elias och för oss är den ingen barnlek. Vi riktigt längtar efter att det ska vända. Vi håller tummarna att imorgon är dagen då det vänder. Stackars vår lille kille. Han är tapper och kämpar men ingenting hjälper.