Vilken press!!!
Inlägg skrivet: Måndag 01. mars 22:11
Rubriker
Jag läser bara rubriker numera. Orkar inte grotta ner mig i en massa debatter.
Funderar ett slag över ämnen som att vi föräldrar inte är bra på att knyta an till våra barn. Suck!
Vi lever i ett samhälle som sätter en sådan press på den enskilda individen i precis alla sammanhang.
Den ena mobben skriker ut för full hals att det är en kvinnofälla att vara hemma med sina barn, att vi ska dela exakt lika på föräldrarledigheten, att vi minsann ska tvingas in i något som passar... vem? Stannar vi hemma med våra barn ser man ner på oss och tycker att vi ligger samhället till last (?)
Valfriheten ligger inte på familjen längre, utan den yttre påverkan och pressen avgör hur vi ska och förväntas leva våra liv.
Alla måste jobba heltid för vi är livrädda att inte få ut någon pension om vi inte jobbar häcken av oss och får arbetsgivaren att betala in till pensionspar. Idag kan vi knappast lita fullt och fast på att vi har en partner som står vid vår sida genom hela livet, vi lever under det ständiga hotet skillsmässa... Är det då kvinnan som stannat hemma mycket med barnen så vet man ju vem som förlorat rent ekonomiskt och får det tufft som "ensamma mamman", eller hur?
I media pumpas du full av reklam och artiklar om att förverkliga dig själv, motionera varje dag, äta smart och rätt, farligt - farligt - farligt att äta kolhydrater!!! Krämer mot rynkor visas i reklamen av en skådis, säkert 55+ som förmodligen är fullsprutad med botox och som bestämt hävdar att efter 4 veckors användning av Loreals anirynkkräm så ska du se ut som henne... jo men tjena! Smal, snygg och rik ska man va ;)
Ja och nu då senast så ska vi föräldrar dras med ett enormt dåligt samvete för att om vi lämnar våra barn på dagis så knyter vi inte an till dem. Jag blir så trött på att ännu en skuld ska läggas på det redan tunga lasset...
Många föräldrar skiljer sig redan innan barnen når skolåldern idag, undrar varför?
Är det bara för att kvinnan inte längre tar nån skit som Grynet brukar gapa om? Är det för att en kvinna idag klarar sig själv ekonomiskt och inte är beroende av en försörjande man?
Idag delar de flesta paren lika på allt ekonomiskt, ingen manlig familjeförsörjare här inte!
Nej för vi förväntas båda att jobba heltid i dagen samhälle. De som "trotsar" detta och utnyttjar rätten till att jobba deltid upp till barnen är 8 år får sämre förutsättningar på sitt arbete, betraktas som obekväma och omständiga många gånger och ve och fasa om man är hemma och "vabbar", då slår kollegorna 50+ ner på en! för de var minsann inte hemma utan hade farmor/mormor hemma och skötte om passning av febrigt barn.
Den yttre pressen vi ständigt känner gör oss stressade, uttröttade, deprimerade, sjuka och olyckliga. Vi blir ju för jissunamn sjukskrivna för utmattningssymtom till höger och vänster!
Säg den föräldrer idag som inte ständigt dras med dåligt samvete för att man inte räcker till, för att man inte orkar vara perfekta familjen och vara käcka hela dan.
Så är detta ovan bara dåliga ursäkter för att vi inte så att säga knyter an till våra barn, för att vi "tvingar" våra barn till dagis?
Eller kan det vara så att vi faktiskt är väldigt bra föräldrar ändå som är uppmärksamma på våra barn, deras känslor och önskemål, att vi faktiskt umgås ganska mycket med dem?
Kan det t.o.m vara så att vi kanske är bättre föräldrar idag än förr? Som jag minns det så sprang barn mycker mer vind för våg på 60-70 talet, föräldrarna släppte på tyglarna mycket tidigare och hade nog inte så jättebra koll som jag minns det...
När ett barn kommer upp i 10-12 års ålder brukar kompisar bli ännu viktigare och man får stå vid sidan om och med ett hugg i hjärtat inse att småbarnsåren är över och man spelar en annan roll som föräldrer framöver, dock lika viktig som innan.
Tänk om man bara skulle ta och hoppa av karusellen och bara bestämma sig för att bli en fri tänkande individ som går sina egna vägar...
Det är inte lätt att va människa.
Sträck på dig - du är underbar!
KÄRLEK,OMTANKE,RESPEKT!
Kram från Jill