insemination
Inlägg skrivet: Tisdag 27. januari 09:05tänkte berätta hur vi tänkte..
först så bestämde vi att båda skulle föda barn, då kan vi inte göra via landstinget. det är bara en av mammorna som får föda och vi båda ville vara gravida. Sen bestämde vi att susanne skulle börja, jag hade juh redan fött en gång så det var lixom hennes tur *ler*
första gången åkte vi till Danmark, lade ut massa pengar och så fungerade det inte och båda kände att det här är inget vi vill lägga ned massa tusenlappar på, speciellt inte då vi vill ha syskon.
sedan väntade vi ett litet tag och funderade och kom in på heminsemination. vi lade ut en annons på RFSL: s hemsida där vi skrev ned vad vi sökte, en donator som inte ville vara ngn "pappa" men som skrev under faderskapet (underlättade adoptionen)
vi fick några svar, vissa mer serösa än andra. nga trodde att de skulle få ha sex med oss (vi skrev i annonsen att det inte skulle bli tal om sex) och så fick vi sålla bland männen.
vi hittade en som verkade perfekt och som vi täffade men han hade inte talat med sin fru om saken så det blev inget.
sedan träffade vi en annan som det inte heller blev ngt med men sen kom vi i kontakt med vår Donator.
Vi träffades och självklart fick han visa papper på att han är frisk, så vi vet. Han har även lämnat inom sjukvården och fått reda på att det blitt barn av hans små simmare och vi fick den kontakt vi önskade få med honom. han var med på noterna och tyckte som vi.
det är juh viktigt att man kommer överens och trivs med den man skall inseminera med, speciellt då vi kommer träffa honom ett X antal gånger då han får träffa barnen ett par ggr om året.
men som jag skrivit tidigare så är det ingen som vet vem han är, ingen kommer träffa honom eller se bild.
när barnen blir tillräckligt gamla (svårt att säga en ålder, vi kommer ta det när de visar sig mogna nog) för att vilja veta vem deras biologiska fader är så kommer vi berätta det. men innan det kommer vi förklara för dem att de har två mammor och ingen pappa. Att vi fick låna en spermie så de kunde bli till. Vi har redan förklarat för min 8 åring hur vi gjorde och så så vi har övat lite *ler*
oroliga har vi inte varit, vi har pratat med honom och han har lika mycket att vara orolig över som vi egentligen. Vi kan oroa oss över att han vill ta del i allt sedan men nu är adoptionen igenom och han har ingen laglig rätt till barnet efter det. om han bryter avtalet kommer vi inte ha kontakt med honom och då går han miste om att få ta del i barnens liv genom bilder och mail och små möten.
han var lika orolig som oss att vi skulle ändra oss och kräva honom på underhåll!
så alla tog en risk men har man en bra kontakt och kommunikation så är det nog ingen fara. vi har juh haft jättetur och träffat en som verkligen ställer upp och hjälper oss.
det var nog det.. om det är ngt mer ni undrar över så är det juh bara att fråga. jag svarar på det mesta *ler* är rätt öppen med hur vi gör och hur vi tänker just för att det är intressant för många har jag märkt *ler*