Vår dotter föddes i v 30 och bråcket visade sig tidigt. Viss ärftlighet sadesföreligga. Vid motsvarande 3 månaders ålder var naveln stor som en pingisboll, utanpå magen. Hon hade besvär och tyckte om att ligga på mage på någons arm, då hölls tarmarna i magen. Vid ca 4 månader började den gå tillbaka. Någon läkare sa att man inte opererar för bråcket växer igen. Vi hade tur som träffade en kvinnlig kirurg som beviljade operation. Överflödig hud skulle tas bort, en kosmetisk operation. Naveln såg ut som ett katrinplommon när hon var 4 år och verkade inte gå tillbaka mer. Vår dotter började bli besvärad över navel och dolde den. Bråcket sades vara slutet. Vid operationen upptäcktes dock att det fortfarande var öppet ca 1 cm. Om operation inte skett kunde det gett henne komplikationer vid en framtida graviditet. Idag ca 4 månader senare har hon en slät men insjunken navel i form av ett kors. Den är inte speciellt fin, men den är betydligt mindre iögonfallande än tidigare. Och den är hel!
[Missing text /templates/comment/backToArticle for sv]